Dagen med stort D&#8230;

Skapad: February 22nd, 2012

Idag var dagen jag väntat lääääänge på. Den dagen det är ok att jag får börja springa. Det var väldigt blandade känslor när jag satte mig i bilen och åkte ner till gymmet. Kände jag mig frisk, hade jag för ont i höften så jag inte kunde börja springa idag, jag kanske skulle ha ätit innan, tänk om höften sviker mig själv och jag ligger raklång bakom löparbandet, kommer jag halka på den hala isen och slå ihjäl mig innan jag ens kommit innanför dörrarna? Men så stod jag där på gymmet, väldigt nervös.
Jag gick och bytte om och gick ut till löparbandet. Jag började med att gå i ganska rask takt för att få upp värmen och mjuka upp höften. Sen kom ena tjejen som jobbar på gymmet och hjälpte till. Så hon sa att jag skulle börja med promenad 5 minuter och sedan öka till 9,5 och löpa 3 minuter och sedan åter igen gå ner på 6-6,5 och gå i 2 minuter. Det kändes verkligen som att lära sig att springa på nytt. Det var mycket att tänka på men jag blev tillsagd att försöka vika in foten och rulla mer på fötterna och framför allt INTE HALTA! Det hade jag tydligen en tendens till emellanåt. Men efter den tredje intervallen så började jag få till det och det kändes skönt. Och då hade jag ökat upp till 10. För ibland så känns det lättare att springa lite fortare än att jogga. Jag körde löpning 4 gånger och avslutade med att promenera i några minuter.
Allt kändes så otroligt overkligt när jag var klar och gick och stretchade. Hade dock lite ont i vaderna men det beror ju helt på ovanan att springa.
Jag hade även införskaffat nya skor till löpningen som jag enbart ska ha till löpning. Det är ett par New Balance skor som jag köpte i USA. De är otroligt lätta. De väger bara 175gram och är otroligt sköna.
(jag kan ju säga att jag var åter igen i extas efter att ha sprungit)

Så nu får vi se om höften håller. Jag kommer garanterat att vara stel ikväll.

I måndags var det mitt andra MMA-pass. Jag har äntligen hittat mitt tandskydd som varit borta sen jag vet inte när jag använde det sist. Det måste ha varit över ett år sedan. Det gick ganska bra för det var mycket boxning som stod på schemat. Men jag känner fortfarande att benen inte är med. Jag måste upp mer på tårna och bli mer rörlig. Så allt man har kunnat innan operationen måste man lära om. Som ett barn som precis lärt sig att gå, springa, cykla etc…. Så är mitt liv just nu.

Gymmandet går fortfarande bra. Man känner verkligen vilka dagar man inte har sovit bra eller ätit dåligt. Då går det otroligt segt på gymmet. Så nu tvingar jag mig verkligen att äta för att kunna orka.

Nej nu ska man hoppa in i duschen.

Ciao.